Charmen med brädspel

Jag har alltid tyckt om brädspel, och nu när tv-spel dominerar fyller brädspelen fortfarande ett tomrum. Det går nästan att dra analogin med böcker och film. Film i all ära, men en bok kräver lite fantasi, och med riktigt god sådan bättre än en film någonsin kan bli. Lite så är det med brädspel. Där är det verkligen spelmekaniken (spelreglerna) som utgör hela spelet, grafiken är sannerlingen sekundär. Go är ju rätt så avskalat, men t ex Arkham Horror har ju fina bilder och massor av smått och gott, fast man får fortfarande ha god fantasi när man färdas till andra dimensioner och slåss mot Cthulhu.

Det finns ju lite brädspel som har gjorts som tv-spel under åren, vissa mer framgångsrika än andra. Vi har t ex klassiker som Carcassonne och Catan (också känd som Settlers of Catan i brädspelsform) på XBLA. Tyvärr skrotade dom min högstadiefavorit Talisman, den kunde ha blivit något. Space Hulk har gjorts ett antal gånger. Jag minns än CD-versionen av första spelet med alla språkversioner på (kom många år senare), när dom äntrade en hulk sa dom "Beware!", vilket på tyska blev "Achtung!" och franska "Panique!". Men just nu ser jag faktiskt mest fram emot gerillaversionen som jag hann prova innan den togs ner av GW/THQ. Apropå GW kom ju nyligen även en ny version av Blood Bowl som faktiskt var helt okej. Annars finns även gratisliga att tillgå på Fumbbl.








Vad hände med min sorcesress?